Ett liv med folk som man tycker om

Vad ska man ägna sin tid åt? Ska man ägna sin tid åt det som gör en ledsen och arg eller ska man ägna tid åt det som gör en glad och lycklig?
Jag föredrar faktiskt det senaste alternativet. Att bara spendera tid på det man tycker om och som gör en glad!

Efter den första, värsta och SISTA möhippa så har jag fått spendera tid med de man faktiskt tycker om. Och som bryr sig om mig. Folk som utger sig för att vara MIN vän. Någon som vet vad jag tycker om och någon som vill veta vad som händer i mitt liv och veta vad jag sysslar med. Någon som tar sig tid till att lyssna.

Igår var jag och Eric iväg och träffade min goa "klassis" och hennes pojk samt deras två marsvin. Det var riktigt trevligt faktiskt.

Och idag så var vi iväg och träffade mina gamla klasskompisar från låg-, mellan-, högstadieklass. Det var riktigt trevligt och förhoppningsvis kommer vi att hålla kontakten lite mer nu än förut.

De som gör mig ledsen och arg vill jag inte ens bry mig om. De ska inte få min tid. Jag har ett val och jag måste öppna ögonen och se vilka som faktiskt vill vara min vän!

En sömnlös natt

Här kommer min svaga punkt.
Jag kan inte ens tycka att jag har "rätt" till att tycka att jag har blivit behandlad på ett "fel" sätt (Vad nu rätt och fel är) Nu börjar tankarna gå runt i hjärnan på mig. Varför var jag så otacksam kan folk tycka. Varför kan jag inte uppskatta att de faktiskt GJORDE NÅGOT för mig? Varför känner jag dåligt samvete för vad folk ska tycka om mig? Varför kunde jag inte bara ha kul och vara tacksam för att de tog sig tid???

Jag har hört att mobbning är först när ord kommer fram till personen/personerna ifråga, att det inte behöver vara mobbning när det går från personen som säger det, utan först när det landar i mottagarens kännedom. Det är hur man som person tar orden.
Är det samma här? De kanske ville väl, men det jag upplevde var inte det de menade.

Det finns säkert människor som tycker att jag är oerhört otacksam och att jag inte förtjänar att bli uppvaktad, men jag kan säga att jag inte hade velat bli uppvaktad om jag fick välja.

"jag trodde att möhippa och svensexa var till för att "festa loss" den sista gången i "frihet", inte att bli förnedrad.
Att gå genom stan utanklädd till brud och sälja kramar för en 5:a... inte att med förbundna ögon fösas runt till allmän beskådan/förnedring..."

Det trodde jag också....

En dag jag länge har haft farhågor för....

Jag har länge hållt mig undan den här dagen. En dag jag inte velat vara med om. Något som jag har fruktat ända sen jag börjat tänka på bröllop. MÖHIPPA!!! Jag har sagt till folk att jag INTE VILL ha möhippa, för möhippa brukar bli en "förnedring", vilket jag känner att jag inte pallar. Speciellt inte nu när jag känner att jag inte är mottaglig för någon stress och just nu tar bröllopet massor av tid. Det här var inte vad jag hade velat ha om jag nu hade VELAT ha en möhippa.
Ingen av mina kompisar var där. INTE ENS MIN BÄSTA VÄN. Brudtärnan, min syster var ledsen...jag fruktade att det här kunde bli vad som helst... det blev det.
Med läppstift blev jag nerkladdad i ansiktet. Ett läppstift som inte ville försvinna med endast vatten och servett. Ett hår som blev tupperat och nersprayat med massor av färg och spray. Med ögonbindel gick jag genom stan utan att veta hur jag såg ut samtidigt som någon i sällskapet hela tiden gick och nöp mig på olika kroppsdelar, vilket jag inte tyckte om. Jag tyckte att jag uttryckte att jag INTE ville, men ändå fortsatte de. Förnedringen fortsatte och det slutade med att jag med de stora bokstäverna i pannan åka hem SJÄLV...Ingen mobil, massor av folk som stirrade på mig... En dag som jag inte kommer att vilja komma ihåg någonsin.

*gråter*

Nu börjar det närma sig...

I all julrush som jag knappt hinner med börjar bröllopet att hägra. Nu är det exakt två veckor kvar tills den stora dagen. Vi gifter oss i Angereds kyrka den 29:e december kl 17.00. Välkommen till vår vigsel.

...och en lördag.

Då är den andra tävlingen gjord och för att se allt positivt så kan jag ju säga att vi har kommit till final 100% av gångerna, alltså båda gångerna.
Idag har jag lärt mig av PEO att jag inte ska använda ordet "men", för att det är så negativt laddat, så jag har försökt (notera försökt) att hålla mig borta från att säga "men" i alla meningar och nu när jag tänker efter så är mina meningar FULLA med MASSOR AV MEN!!!
"Jo vi kom till final, men vi skulle ju komma upp på pallen också!" Suck. Ja jag är lite halvt besviken på dagens tävling, MEN vi kom faktiskt till final!!!! ( oj det blev änna positivt med det där "mennet") *stolt över mig själv att jag faktiskt kan få ett negativt ord till att bli positivt!!!*
Som sagt...besviken. Hur kommer det sig då? Jo jag hade för höga förväntningar har jag kommit fram till nu, vilket alla andra runt omkring mig insåg redan när vi stod där och förstod att vi inte hade kommit med i de tre bästa...
Vad har jag lärt mig av den här dagen???? Jo att inte ha några som helst förväntningar eller förhoppningar om NÅGOT, för då kan det bara bli bättre! Visst är det så. Har tänkt så i andra situationer, MEN den här gången blev jag nog för "högfärdig?", trodde att jag hade något att komma med...Tja, jag måste komma ner på jorden!!!
Nu har jag lärt mig det!
Kram!
Jag och Eric är bra!

Fredag hela veckan

Party med dansgänget!!! Kul!!! Det var längesedan jag skrattade så mycket!!! Ni gjorde min dag/vecka/månad!!! Tack guys!!! Underbara är nu!

Klassfest à la FS07H

Jaha, efter att ha gått i klassen i tre veckor fixar Malin och Frida en klassfest. Drygt 30 personer i Malins lägenhet på 80kvm. Hennes fina lägenhet uppfylldes med massor av "bin". Det blev helt enkelt en fin liten bikupa med ett surrande som säkert hördes ut till grannarna på andra sidan gatan. Den här kvällen var upplagd för att senare gå ut, men lilla jag kände bara för att komma på klassfesten, vilket jag nog gjorde rätt i, då jag inte kände för att bli full. Jag menar, jag gick ju på klassfesten för att lära känna klassisarna utanför skolan. Så jag drog mig precis innan alla hann dra sig ut. Förresten... Sa jag att det är 30 pojkar i klassen och 8 flickor i klassen? Det är helt sjukt! Jag har bara gått i tjejklasser och bara jobbat inom "tjejyrken" och nu helt plötsigt få vistas i samma klass med 30 pojkar...Det är en liten omställning, men jaja. Det här ska nog gå bra ska vi se!
När jag kom hem blev jag mött av en lite stressad pojkvän som skulle ta mig hem så snabbt som möjligt då han hade lite bröd i ugnen. Dörren öppnades och doften av brödet bara svepte in i min näsa. Mmmm... Nybakat bröd.
Jag känner att jag börjar få grepp om mitt liv igen. Min pojke finns hos mig och jag känner mig som ny igen!

Labero

Min lilla gubbe har gått och blivit gammal! Så då fick han biljetter till Joe Laberos show som födelsedagspresent! Ännu en gång fick den lilla pojken se den STORA magikern LABERO.
Jag föredrar ju då Jeerks show med allt dansande och allt musicerande!!! Grymt coolt!
Men jaja. Mat och lite dålig plats för en dyr penning. Men som pojken uppskattade...TROR JAG I ALLA FALL.

YEAH YEAH YEAH!!!

Ni förstår inte hur glad jag är!!! Jag har för första gången tävlat i en lagsport...Wow! Jag har alltid velat göra saker för mig själv, för det är då jag får gjort sakerna och det är då jag inte behöver anpassa mig till någon eller ha någon att "klanka på", men nu har jag trots allt givit mig in i den teamsporten som jag tror jag kan utvecklas mycket i; BUGG.
Idag var min underbara mamma, jag och Eric i Borås. Vi visste inte vad vi hade att vänta oss. Min mamma satt i hejaklacken och hejade på oss...Så gjorde även våra underbara klubbkamrater:)
I vuxen D-klassen som vi dansar i var det 34 par som medverkade. Vi hade nummer 350. Jämt och bra:) Vi gick ända fram till finalen och kom till slut på fjärde plats:) Och inte nog med det så fick vi ett uppflyttningspoäng, vilket inte var helt fel med tanke på att det var vår första tävling tillsammans och någonsin i bugg!!! Jippie!
Sanna är glad! Eric är glad! Sanna och Eric ska nog sova nu!!!
*kram*

Vänskaplig relation

Respekt och förtroende för någon man tycker om är viktigt. Att kunna ta och ge är en förutsättning för att det man tillsammans har ska kunna ha en möjlighet att utvecklas. Samspel och kommunikation är även dessa ord som kan ge liv åt en relation. När kan man vara tillräckligt säker på att man inte blir sårad och sviken? När kan man ge av hela sig själv utan att vara orolig för att man har blottat sig för mycket?

Livets början i det okända

Livet har precis börjat, givit sig iväg på stora äventyr, ett äventyr fullt med händelserika stunder, som inte kan mäta sig med de "gamla" dagarnas äventyr. Att inte veta var livet tar en, är både skräckinjagande och otroligt spännande. Tiden rinner iväg mot okända platser, i väntan på att något gott inträffar, att något intressant fångar ens intresse.

Examensbevis

Nu har jag beviset på att jag har gått utbildningen, aktiveringspedagog med inriktning mot grava kognitiva funktionshinder. Jippie! Var i skolan för att hämta beviset. Stannade upp och pratade med skolkamraterna samt lärarna. Det var trevligt. Hade glömt hur lång korridoren i skolan är.

Ha det bra nu!
*kram*

Dancing to the break of dawn!!!

Jag talar nog för oss alla fyra, som var ute igår, då jag säger att det var sjukt roligt, speciellt i det här fina sällskapet. Först av allt var jag och älsklingen på stan för första gången UTAN bil på hur lång tid som helst, men det var otroligt trevligt. Därefter drog vi oss hemåt för att göra oss iordning för kvällens bravader.

Dag 1
* Sussie-> anställningsintervju kl 10
* Sussie och älsklingen-> kolla på lite kläder till Eric
* Liseberg-> dans kl 20.15
* Trädgårn-> dans kl 22.30- 03.45

Dag 2
* Sussie, älskling, Marika och Victor-> Hem till Victor för att efterfesta och nana i en och samma säng..."packade sardiner i konserv"
* Sussie, älskling, Marika och Victor-> frukostlunchmiddag kl 15.00
* Sussie, älskling och Marika-> hem kl 16.00

Shit vad vi släppte loss!
Väntar på bilderna vet ja!!!
Skicka de snart!

Utgång à la Kulturkalas

Cykling, dans, dans, dans och mera cykling. Det är det ljuva sommarlivet. Nej lite till kan vara med på listan.
Jaha. Då fick jag spöa Fredrick och Eric i bangolf då. Eller ja...Poängen blev:
Jojo: 48
Sanna/ Fredrick: 63
Eric: 65

Sen ville Fredrick utmana mig och se vem som skulle få kamma hem 2:a plats och det är klart att Sanna vann då Fredrick tabbade sig med typ 6 puttar mot mina 2! Usch vad jag är stolt. Efter den roliga bangolfen som tog åratal att spela drog vi oss inåt stan för att spana in kulturkalaset. Det var la inget speciellt vidare drag på det hela så vi gick från kajskjul 8 bort genom kungsgatan och vidare upp mot poseidon. Trevligt med konsert, men inget vidare när man behöver stå i regnet och trängas med massor av folk, så vi drog oss.
Kvällens roligaste attraktion: FREDRICK! Hoppas du står ut med mig och Eric! Vi tycker om dig!!! Jag lovar!
Nej men det var riktigt kul att se både Jojo och Fredrick igen. När ses vi igen nästa gång? Typ runt jul?

Sen var det igår som jag inte riktigt förstår att jag faktiskt har klarat av. Kvällen började med att älsklingen och jag tog och åt middag vid fyratiden och sen vid åttatiden cyklade vi in till Liseberg för att dansa hela kvällen, som jag trodde skulle vara fram till elva, men som tydligen varade ända fram till midnatt. Dansade gärnet. Kul! Kul att Mia och Jocke var där med. Eric och jag fick massa coachning till en bättre dans. Lite jobbigt att komma in i det vi fick tips om bara, men det kommer nog. När jag sen trodde att vi skulle hem så tyckte Viktor och Marika att vi skulle med ut till Kajskjul 8 och Eric ville verkligen med. Själv kände jag att jag var svettig och ville väl helst dra mig hemåt på min lilla cykel, men icke sa nicke. Till Kajskjul8 for vi på våra fina cyklar för att dansa ännu mer till Peter Siepen som DJ. Kul och väldigt svettigt.
Shit vad jag dansade. Dansade fram till 03.00 och sen bar det hemåt...på våra cyklar! Jippie. så det blev la ungefär 8-9 timmars träning och hem kom vi idag vid halv fem på morgonen. Sjukt. Är redan vaken då jag inte kunde sova av att min arm kändes konstig....men jaja.. Kanske ska gå och lägga mig igen.

Kram på er alla dansare!!!

Naturen är underbar

Det är sjukt hur vacker naturen är. Jag bara njuter då vi traskar ner mot sjön för att känna på vattnet. Äntligen något som passar mig någorlunda. Inte längst in i skogen, utan nära till vägen och nära till vattnet. GÖRMYSIGT rent ut sagt! Fy vad jag stortrivs! Jag skulle nog kunna tänka mig att ha en sån här liten stuga för att åka till lite då och då. Helt otroligt mysigt är det! Jag vill inte hem! Det jag känner just nu är inte kompatibelt med det jag har därhemma! Men inte heller här i byn, men ute i naturen är det helt ok. Ingen som dömer mig, ingen som värderar det jag säger, ingen som säger åt mig vad jag ska göra, ingen som sätter höga krav på mig... Jag får vara mig själv, jag får bara vara! Jag klarar inte att ha en massa människor som inte uppskattar mig som människa. Jag orkar inte det. Här kan jag vara mig själv. Här behöver jag inte lyssna på allt skit. Här behöver jag inte bekymra mig. Det jag skulle behöva bekymra mig för skulle vara de små skitkrypen som älskar att krypa in i varje liten vrå som finns. Usch. Men de är sååå små de problemen jämfört med de problem som finns hemma. Varför kan man till exempel inte bara vara sig själv utan att någon klampar in och tycker att jag tycker synd om själv? Varför kan jag inte få vara ifred utan att någon ska ifrågasätta hur jag känner? Allting handlar om kommunikation och vad jag har insett nu under mina år på skolan, så är det en sån brist på kommunikation ute i samhället så att det bara kokar om det. Jag stör mig på att folk antar saker, att folk drar slutsatser, att de inte ger mig en chans att förklara. Jag vill hellre bli tillfrågad om hur jag känner och varför jag känner som jag känner än att jag ska bli tillrättalagd och veta att jag känner på ett visst sätt. KÄNSLOR KAN INTE IFRÅGASÄTTAS! Det är ens egna känslor och det är vad man känner och upplever som gäller. Det är inte fakta. Det är bara känslor. Men det finns inga rätt när det gäller ens känslor! Så snälla ni som känner er träffade när ni läser det här. Ge mig en chans att berätta om ni är nyfikna på vad jag har inom mig istället för att göra antaganden. Det är så kränkande att hela tiden bli ifrågasatt i hur jag känner om olika situationer. Fråga och ta reda på eller låt mig vara!!!! Och ni som tror er vara mig nära kan tänka om ett slag. Har jag inte yttrat att ni är mina vänner så kanske ni inte är det. Anta inte att ni står mig nära. Låt mig inte vara den som ni antar kommer att vara kvar när ni inte har några vänner kvar... Jag vill inte vara den där som bara är en extravän! Jag sållar så gott det går nu. Jag har mina närmsta vänner som jag kommer att ta vara på. Jag är rädd om min vänskap. Jag är mån om att veta vad som händer i deras liv. Jag är mån om när de fyller år (förutom när jag inte har datumet), jag är mån om att ta kontakten med den jag tycker om. Var det någon av mina "vänner" som var på student? Var det några av mina "vänner" som var på min examen? Det var ingen som kände till något av dem. Det var ingen som ville veta, det var ingen som brydde sig. Alltså. De är inte nära vänner. BEHANDLA MIG SOM DU VILL BLI BEHANDLAD. Det var en av de där "vännerna" som sa en gång: "Jo men det är klart du ska komma, du är ju min kusin".
Det får bli en ändring på det här. Jag kan ju inte vara en extravän på heltid, då går det ju inte att skaffa sig riktiga och ärliga vänner som faktiskt bryr sig om en och som verkligen vill vara där för en vad som än händer. Usch. Jag undrar hur det hade varit om mitt liv hade varit annorlunda. Men samtidigt är jag nog rätt glad för att det här har hänt, då det ger mig styrka i att kämpa mot att det blir så här för resten av mitt liv. Nu när jag tänker på de tankarna jag hade då jag och mina "vänner" var ute och träffades. Då jag var vemodig, då jag tänkte på hur gamla vi började bli och att vi ganska snart skulle gå skilda vägar på grund av olika familjesituationer...Jag bara känner hur patetisk jag var då jag kände så och ingen annan verkade bry sig. De tyckte till och med att det var konstigt att jag kände så. De blev förvånade över att jag kände så starkt. Det är nu som jag inser att jag har tyckt att de är viktigare för mig än vad jag har varit för dem. Jag har typ bara varit där och fyllt ut när det har behövts.
Usch vad jobbigt det är att inse vissa saker. Men tja som sagt. Det är ännu en grej som måste bearbetas och det har bearbetats i några månader nu. Nu kommer det jobbiga med att faktiskt utföra det jag vill utföra... att ta tag i det och sålla vänner. Att ta vara på dem som faktiskt är mina riktiga vänner och som alltid kommer att vara viktiga vänner för mig! Jag har i alla fall funnit den närmsta vännen och honom ska jag spendera mitt liv med. Och E du är underbar! Du betyder något så fruktansvärt mycket för mig!

BOWLINGSCORE 2007-07-18

Bowling med DFE. Kul! Det blev fem serier på två timmar.
Mina score blev:


Serie 1 * 111

Serie 2 * 112

Serie 3 * 108

Serie 4 * 144

Serie 5 * 134

+ ____________

609


Så det blev alltså 609 delat på 5 serier för att få ut ett snitt på alla serierna. Hur mycket det nu blir. Det blir la drygt 120+- för varje serie.... Nice! Men usch vad jobbigt det var. Ingen frukost blev det, så det var ju till att åka till bowlinghallen direkt efter att vi hade vaknat. Sen spelade vi i två timmar. Inte hade vi bowlat någonting det senaste heller någon av oss, så då blev scoren inte lika bra som jag hade tänkt mig seriemässigt, men jaja. Jag tog igen mig i slutet vilket höjde snittet. Jaja. Kul var det i alla fall. Trots blåsan jag fick på tummen...Hehe.

Semester

Hur långt kommer vi den här sommaren då? Till Borås? Till Varberg? Nehä...Lite längre blev det. Inte blev det söderut och inte något varmt land blev det, men vi kan räkna den här lilla hålan som utomlands. Folket pratar ju ett annat språk och jag kan lugnt säga att jag INTE förstår när de drar på med malungs målet. Helt sjukt! Här är det fullt med folk, vilket är ovanligt, då den här byn i vanliga fall inte brukar vara så högljudd av sig. Tanken med den här resan var att vi skulle dansa våra ben lurviga och träna inför hösten som kommer, då det är tävling på G, men inte då. Ändrade planer blev det när vi försökte att dansa på några av golven som fanns. Nertacklade som vi blev bestämde vi oss för att inte slösa mer pengar på den där dansbandsveckan. Nej. Nu blir det andra puckar. Njuta av att få komma hemifrån. Njuta av att komma från stan. Bara vara och vara med pojken och den lilla bebisen som är såååå himlans gullig! Jag har aldrig sett en sådan söt bebis någonsin. Den är verkligen hur gullig som helst. Så älskvärd! NÄR ÄR DET MIN TUR??!
Resan upp till Malung blev en trevlig resa, då vi åkte in till A-vika och träffade min kära vän E och hennes käraste P. Där stannade vi till och åt lite lunch som E och P lagade till. Oj vad de hade det körigt den morgonen!!! Hoppas att vi inte var orsaken till att ni hade behövt gå upp så tidigt och dona!!!! Men jaja! Jag är väldigt glad att jag fick träffa er!

Åh vad jag njuter!!! Det här är en trevlig semester, även om vi inte har åkt utomlands eller har något vidare väder. Jag får ju leka med en bebis som är såå otroligt söt att jag kolar vippen och så har jag en underbar pojkvän som jag spenderar den här semestern med.

*kram på er*

Halva sommaren har gått....

Hur kan det här hända?! Sommaren har bara swischat förbi och med äns är jag redan framme vid att börja arbeta. Inget sommarlov har jag ju inte heller, men jaja, vad sjuttsingen. Varför klagar jag äns? Nu har jag tagit EXAMEN, så nu är lilla jag en mycket glad, intelligent, kunnig och fullt utbildad AKTIVERINGSPEDAGOG med inriktning mot GRAVA KOGNITIVA FUNKTIONSHINDER!!!! FY F*N VAD JAG ÄR BRA!! Ni som inte kan uttala ordet AKTIVERINGSPEDAGOG eller äns förstår innebörden av ordet.... TOLKA DET INTE...LÄS det bokstav för bokstav innan du börjar vela med att benämna mig som till exempel ARKIVERINGS-PEDAGOG eller AKTIVITETS-PEDAGOG!!!! Jag är varken det ena eller det andra! Jag är bara A K T I V E R I N G S P E D A G O G. Sedan om du nu skulle ta dig ur det här med att uttala det rätt och fortfarande har viljan kvar att undersöka vad jag nu ska göra i min yrkesroll, så tolka helst inte, utan FRÅGA!

Vad ska nu hända då?? Tja, precis som jag skrev till mina kära lärare, så är det mycket vuxenpoäng som ska knapras ihop innan det här året är slut.

• Examen är tagen
• Eric och jag köper lägenheten vi bor i (VUXENPOÄNG)
• Eric och jag börjar att tävla till hösten
  
• Eric och jag gifter oss (VUXENPOÄNG)
• Eric och jag skaffar bil (VUXENPOÄNG)
• Eric och jag får en liten A K T I V E R I N G S P E D A G O G till i familjen (VUXENPOÄNG)

Jag ser ljuset i tunneln!

Efter två, tre veckor innehållande mycket information, gräl och långa dagar utan mat, så fick jag, E och K äntligen skickat iväg projektarbetet som vi har skrivit på. Dagen då vi skulle skicka in det var otroligt stressig och känslan av att aldrig bli klar fanns i mina tankar.
När vi hade fått iväg det efter 11 timmar av arbete var det som om något tungt släpptes. Det var så skönt. Kunde dock inte slappna av direkt efter, utan kände först av lättnaden när jag väl gick och lade mig, då jag somnade direkt.

Helgen skulle dock inte bli alltför avslappnande heller, då jag, Eric, mamma, Lisa och Lotta åkte till Krstd klockan 9 på
morgonen dagen därpå.
Trots att det var en stressig helg så kändes det ändå som om jag fick leva lite. Sov hos mormor och morfar, vilket var jättemysigt, som alltid. Tittade på när mormor och morfar satt i trädgården och rensade ogräs och donade. Det var mysigt det också. Kände sån harmoni.

Helgen var ju gjord för att gå upp i vikt. Skolveckan var inte riktigt gjord för att äta mat, utan den var bara stressig och matlusten var inte på topp. Men under helgen åt jag upp mig och det var trevligt.

Helgen var mysig, men lite stressig. Vi åkte till mormor och morfar på lördag förmiddag och åkte igen på söndageftermiddag.

Fy fan vad man spyr på allt och alla!!!

Ibland blir man bara så j*vla less på folk som försöker att tänka utan att TÄNKA!!!!
Först och främst. Vill man gifta sig för barnets skull eller för att man verkligen älskar partnern man ska gifta sig med? Om man inte älskar partnern man ska gifta sig med... VARFÖR I HELVETE SKA MAN DÅ GIFTA SIG FÖR? Och vem är det som bestämmer över en`???? Är det en själv eller är det någon annan? Varför kan man inte tänka innan man gör något? Varför kan man inte tänka innan man säger något? Varför får man inte bestämma över sig själv???

Varför låter vi oss styras? Varför blir vi påverkade av folk? J*vla skitvärld!!! Nu är det inget liv där man svävar på rosa moln.
Varför ska man betala 10000kr för ett bröllop som man inte ens är säker på att man vill ha??? Varför ska man gifta sig om man inte ens är säker på att den som man gifter sig med är den rätta? Varför ska man göra saker som man inte vill?
Varför är ungdomar så j*vla respektlösa? Varför lyssnar de inte? Varför tänker de inte? Varför är de så j*vla ansvarslösa? Varför beter de sig som de gör? Varför???? TÄNK TILL ännu en gång!!!

Ibland känns det som att folk bara tar en för givet. Jag ska vara den förstående personen som man kan komma till när man har ett problem eller två. Ibland känns det som att jag blir utnyttjad av alla. Att ingen vill mig väl, utan att alla bara ser mig när jag kan hjälpa till. VARFÖR ÄR JAG INTE MER VÄRD ÄN SÅ??? Är jag så j*vla värdelös? Hur kommer det sig att jag blir åsidosatt i alla situationer? Varför får inte jag komma till tals? Varför ska jag vara den där underbara människan som alltid tillgodoser alla? Varför ska jag vara den "gode fen"?

Jag lever bara en gång! Jag orkar inte att bli bossad omkring! Om ni tror att jag ska vara er till lags så kan ni bara dra åt helvete!
Jag orkar inte med oförståndighet. Jag vill ha folk som förstår mig. SOM FATTAR ATT JAG OCKSÅ ÄR EN MÄNNISKA! Varför behandlar folk mig som skit????

Dra åt helvete!!!!!!! För ni är inte värda ett skit! Ta åt er!

Sucker!

Jag vet inte vad jag ska skriva....

Skolan är ohälsosam!!!

Det är bara att konstatera att skolan är ohälsosam, då man som student varken får luft eller motion. Vad gör det om studenten lär sig en massa och får en massa kunskap om han/hon ändå inte kan utnyttja det för att livet kortas ner då kroppen inte får tillräckligt med motion och frisk luft?
Idag har jag räknat ut att jag under en åtta-timmars period inte ens har gått mer än hälften av det jag gjorde när jag var på promenad med pojken under en timme. Det här är så otroligt fascinerande.
Under en timmes promenad gick jag alltså drygt 7000 steg, medan jag idag bara tog knappa 3000 steg. HUr kan det vara möjligt?????!

Nej nu ska jag hem och samla på mig en hel del kalorier som jag inte kommer att kunna bli av med idag. Men men...
*kram*

Saknan

Visste inte att jag kunde sakna kören så mycket. Jag har gått och nynnat på en massa låtar som vi tidigare har sjungit. Känner att jag inte har fått använda min röst tillräckligt mycket. Minns de kvällar jag åkte hem och inte kunde prata eller tänka för att det varit så ansträngande med att använda både röst och hjärna till att få ett musikstycke att låta bra. Jag saknar den känslan. Det var jobbigt då, men samtidigt var det kul då jag kände att vi i kören verkligen fick fram något bra.

K älskar mig mer än vad ni gör!!

K älskar mig mer än någon annan här på Jorden. Han tar mig på allvar och vill att jag ska stanna hos honom. Han är mig jämt trogen och vill mig väl. Hanfår mig att må bra. Han uppskattar min skönhet och tar vara på den. Han beundrar mig. Det är underbart att det finns de som värdesätter min skönhet och beundrar mig. Det känns otroligt bra!
Han tycker att jag är vacker!
Han vill ha mig!
Han vill titta på mig!
Han BEUNDRAR MIG!
Han älskar mig!




....Kameran är min bästa vän! Älskar dig också!

Talking to me?

I'm sitting in my balcony waiting for my fiancé to come home. The sun is about to go down over the horizon (well, I don't see the horizon 'cause I've got too many roofs in my sight). The air that I breathe is fresh and Marie Lindeberg is singing through my speakers. I'm in harmony! For once I don't think about all the things that are going to happen tomorrow. Marie Lindeberg is singing: "I don't care....". I really don't care. I'm just enjoying this evening after 15 minutes of running round the block.
Thinking about my cousin K and her Boot Boot! They seem so happy. I talked to her this morning and she told me that she and her husband, Boot boot, had been to the Disney Land of HongKong. Everytime I talk to them they seem to have really fun! I know that love is there! That couple prooves that love really excist! I really love talking to her, 'cause she always tells me the good and happy stuff. They seem like having a wonderful life together. They have been together for an eternity! Tooo cool!

Tränaranda

Ibland får jag mina ryck och nu var det dags för ett. Nu är det inte matryck eller något som gör mig lat, utan nu är det träningsryck. Nu har jag bestämt mig för att komma i form inte bara för att jag och älsklingen ska tävla till höst, utan för att jag ska må bra och få ett bättre förhållningssätt till träning! Nu ska jag verkligen ge gärnet så att jag en dag inte känner att det är jobbigt bara av att springa till bussen.
Träningen består alltså av dansträningar som sammanlagt tar 4.5 timmar/ vecka för tillfället och joggning som kommer att ta i alla fall 15 minuter/ gång.
Pusha mig allt ni kan!
LAGANDA!!!
TRÄNARANDA:)

38min40sek

Nu har jag och älsklingen varit ute i det friska och gått lite raskt för att se var man kan springa någonstans. Förhoppningsvis kommer vi igång efter den här rundan och snart ska ni få se på lite förbränning. Nyttig mat ska ju såklart också lite smått börja ändra vår livsstil. Sanna fick nämligen för sig att hon ville börja må bättre. Så mitt i en mysig stund fick hon för sig att säga: "Jag vill ut och springa". Pojken, som är så snäll, omtänksam och lyhörd och uppassande, satte "lydigt" på sig kläderna och ut vi gick. EN snabb runda på 38 minuter 40 sekunder. Kände mig så hurtig. Det var verkligen jätteuppfriskande. Jag bara njöt av att svetten rann nerför pannan. Det var så skönt. Vädret var det inte fel på heller. Vindstilla och ljummet. SKÖNT. KÄnde att jazzträningen har varit en stor saknan i mitt liv sen jag slutade med den. Men nu fick jag ju en sådan härlig känsla av att få träna. Så här ska tränas. Träningsvärken har redan tagit tag i låren och i skinkorna så jag har ju använt de nu under den här rundan, men det märks att jag inte har använt lårmusklerna på det sättet på ett bra tag. Fruktansvärt skönt!
Stackars älsklingen fick ont i sin höft och det i sin tur ledde till att farten drogs ner. Och inte nog med det så skulle han ha rätt i hur länge vi hade varit ute. Han tippade på 37 minuter och jag fick ju lägga mig antingen över eller under. Jag lade mig under på 30 minuter och förlorade (förlorade min rätt att säga att jag oftast har rätt i saker och ting). När vi kom in tittade vi på tidtagaruret och då stod det på 38minuter och 40sekunder. SKIT också. Jag och min tidsuppfattning! Vilken tidsuppfattning? Jag har ju ingen. Men jaja.
Så nu ligger vi i hårdträning för vår första tävling till höst.
HEJA SUSSIE OCH ERIC!!!! GO SE (Sussie&Eric)!

Förstår mig inte på folk

Ord som för mig är självklara när man möter människor är bland annat:(SPECIELLT NÄR MAN ÄR GÄST HOS NÅGON)

• Artighet
• Respekt
• ...
• ...
• ..........

Något jag inte riktigt förstår är hur det kommer sig att inte ens en "vanlig SVENSSON" kan bete sig som en människa, vad det nu kan innebära.
Jag är uppväxt i en vietnames/kinesisk familj och har inte haft samma förutsättningar till ett "svensson-liv" som en person som är uppvuxen i en familj med svenskt påbrå. Jag tycker mig inte ha samma förutsättningar till att förstå den svenska kulturen och hur man ska bete sig i ett socialt sammanhang. Jag har fått lära mig av mina föräldrar att man ska bete sig på ett sätt och att det är helt fel att bete sig på ett annat sätt... Vad är nu rätt eller fel? Nej just det. Enligt utbildningen jag går så finns det inget rätt eller fel, men man kanske kan prata om ett sätt som samhället accepterar? Men även om jag inte har samma förutsättningar till att lära mig kanske språket eller något annat som hör till det svenska landet så har man väl lite "bond-förnuft" och ser väl på ett ungefär hur man ska bete sig i olika sociala sammanhang?? ELLER? Vad är det som är så konstigt med ordet artighet? Vad är det för konstigt med ordet respekt?
Just nu stör jag mig på att det finns människor i min lägenhet som inte ens respekterar mig. Jag finns liksom inte. Jag blir så arg och känner verkligen för att strypa den där personen. Det är mitt hem. Det är jag som bor här. RESPEKTERA MIG! SE MIG! JAG ÄR FÖR HELVETE INTE OSYNLIG! Den där idioten har inte en chans att komma in hit igen.
Jag har redan eliminerat en av Erics goda vänner. Den vännen var tydligen för pryd för mig så hon såg mig inte. HOn finns inte i mitt liv och hon är inte i närheten av att komma hit till MIN lägenhet.
Jag kräver två saker i min lya och det är artighet och respekt!

Ge mig det jag vill ha....Tid.

Hur kommer det sig att tiden inte är tillräcklig när man väl behöver den? Jag hänger inte med i alla de snabba svängarna som tiden tar ut på vägen mot framtiden. Just nu är det mycket med skolan och jag känner att jag inte har tid med något annat än skolan. Jag hade velat ha bröllopsplaneringen som heltidsjobb, för det är nästan det jag går och tänker på mest, förutom skolan som jag bara känner mig påtvingad till (av mig själv då så klart). Visst är det väldigt skönt att veta att jag väldigt snart tar examen, men samtidigt känner jag att jag helt plötsligt måste visa mina kunskaper, som jag inte vet om jag har än på de olika nya platserna jag söker jobb till. Det är fruktansvärt frustrerande att behöva "blotta" mig själv och visa vem jag är samt att visa vad jag kan för folk jag inte känner. Tiden innebär här för mig väldigt mycket. Att kunna få reflektera kanske några månader innan jag börjar arbeta som aktiveringspedagog skulle nog göra gott, men samtidigt är jag väldigt sugen på att komma ut som utbildad aktiveringspedagog och försöka hjälpa verksamheter att bli verksam för dem den är till för. Jag skulle alltså vilja arbeta som aktiveringspedagog, men jag tycker att det känns jobbigt att behöva träffa så mycket nytt folk som vill veta vad mina kunskaper är. När jag tänker efter så har jag en rädsla inom mig som trycker ner mig. En tryckande känsla av att bli dömd, då jag är ute i de olika verksamheterna och berättar om vad jag tror att jag kan, dyker upp varje gång jag är ute. Det är energikrävande och det är inte riktigt det jag vill känna. Jag skulle vilja arbeta som aktiveringspedagog utan att bli granskad av folk som jag känner/inte känner. Jag känner att jag kanske skulle vilja öppna eget och arbeta genom företaget, men samtidigt känner jag mig inte alltför kompetent där heller. Just därför känner jag just nu bara för att inte arbeta eller att arbeta med något helt annat för att inte behöva känna den pressen som jag har just nu. Jag behöver mer tid för att bearbeta mina två år på utbildningen. Jag tycker det ska bli skönt ändå att ta examen nu, för jag vet inte hur länge till jag skulle ha orkat med att vara i den där förbannade klassen. Det är sjukt hur mycket tjaffs det kan bli. STORT KACKEL! Måste tillägga att det är en klass på 13 tjejer och 1 kille. Jag har nu erfarit två tjejklasser, en på gymnasiet och den klassen jag går i nu och jag ska nog hålla mig borta från tjejklasser.

Dagen är gjord för att gråta...

Igår var en sådan dag då jag bara kände för att lägga mig och gråta floder. Dagen började med att vi skulle ta oss till Ytterby för att träna. Coachningen hölls av en Stephan som var skitbra. Tyvärr var det bara så att jag inte var på topp för att kunna ta emot någon kritik som helst. När vi kom dit så trodde vi att vi kunde dansa. Vi gick därifrån med en gråtandes SANNA. Det gick skit. Saken är den att jag förstår att jag kan lära mig saker. Men det blev bara för mycket. Jag vet att man måste lära sig nya saker. jag vet att det han sa kommer att vara till nytta för både mig och eric senare men jag kunde bara inte ta det. Det var bara en jobbig dansdag! Efter det kunde vi åka till Borås och dansa ute, men det kände inte jag riktigt för då det hade gått rent ut sagt SKIT på träningen.
Efter det åkte vi till Erics ex-flickvän som bor tillsammans med Erics morbror. Det gjorde inte saken bättre. Inte för att jag har något emot dem längre. Det var tvärtom väldigt trevligt att vara där, men det var ingen sådan dag jag var på topp och det gjorde saken värre då Eric frågade om vi skulle iväg med Erics mamma, Titti till Kungälv och dansa. Blev hemskjutsad av Titti för att byta om. Jag var la inte på alltför gott humör, då Eric triggade mitt humör till att bli ännu värre än det redan var genom att säga att vi bara hade tre till fem m inuter på oss att göra oss iordning för att sen dra oss vidare för att dansa ute. MMMMM...NICE! Ingen dusch, ingenting. JAG ÄR FÖR SJUTTSINGEN TJEJ och behöver mer än fyra till fem minuter på mig att göra mig iordning! ARGH!!!
DET var skit. Betalade i och för sig inte någon entréavgift för det gjorde Eric. Senare den kvällen fick Eric en sträckning...hmmm...LAGOM kul!
En dag då man egentligen bara skulle stannat hemma till sängs och gråtit.

Mumma kardemumma

Hemma hos mamma kan man ha skoj med mamma och syrran. Det blir ganska mycket tjafs om huruvida man ska uppföra sig. Mycket skratt blir det i vilket fall. Njut av att titta på oss. Annars stick! Nu är det påsklov och FISK har det blivit i stora lass... INGEN RUTTEN SILL HÄR INTE...Men titta på hur mamma vill leka TYSON. Ciao och god natt...Nu ska jag och Eric dra oss hemåt.

Dans dans dans...

Äntligen dans! Nu får man nästan allas uppmärksamhet...notera NÄSTAN...Inte alla än. Men förhoppningsvis får man allas uppmärksamhet snart. Det känns verkligen som att vi har gått från noll till nästan toppen! Det är roligt att dansa. Det är roligt att visa att man gör något man tycker om. Det är roligt att se att de njuter av vår dans! Det är underbart att se hur de följer oss i vår dans. Det är kul att veta att man har folk som tittar på en, vare sig det är positiv publik eller negativ publik...Med det menar jag att det kanske finns folk som tycker om vår dans, men det finns säkert folk som tycker att vi dansar skit och tittar på oss för att visa på att " JUST SÅ SKA VI INTE DANSA!" Men det skiter jag i. Jag tar all uppmärksamhet positivt. Jag tror att alla som tittar på oss vill titta på oss och att de tycker om det de ser. Självförtroendet är det inget fel på just nu. Speciellt nu när jag vet att jag faktiskt kan dansa:) det är underbart att ha det självförtroendet. Det är klart att man håller det på en lagom nivå och inte tror att man är bäst, för det är man ju inte. Utan vi tycker om det vi gör. Vi vill att folk ska njuta av vår dans. TYCK OM OSS! DANSPOWER!

In och ut...

Nej inte något snuskigt! Jag lovar. Utan idag har varit en sådan dag man bara kan glädjas över. En dag då många har varit inblandade och många har gjort mig glad. Men inte bara folk har gjort mig glad, utan även jag själv då jag faktiskt kunnat ge av det jag alltid velat ge av: MIN UTSTRÅLNING! Jag har alltid varit blyg och har inte kunnat dela med mig av min glädje. Men sedan jag fick höra att folk kunde se mig som en framtida chef, så har självförtroendet byggts upp och viljan av att bli sedd är större någonsin. Inte någon egenkär exibitionist, utan mer av en ödmjuk exitbitionist. En som vill visa upp sig, utan att ta alltför mycket plats. En som vill ge andra plats också. En som vill visa upp sig, men tar samtidigt hand om de som faktiskt vill titta. Idag fick jag visa att jag har glädje inom mig och det kändes så bra då jag såg folket omkring titta på mig och Eric då vi släppte loss på dansgolvet. Det var så underbart kul.
Nej nu är jag hungrig. Ska ställa mig och göra våfflor för den tusende gången den här veckan. God natt på er!

Min kära lilla soffa...

...Var inte det jag skulle prata om...Det jag skulle prata om var att jag faktiskt tycker om mig själv. Shit vad jag är egenkär! Men jaja. Älska mig eller hata mig. Take it or leave it! Jag är ganska cute! Det är vad jag tycker i alla fall. Igår fick jag till och med höra att jag var snygg. Det är inte ofta jag får höra det. Men jaja. Vissa kan uppskatta skönhet, vissa inte. Älska eller inte älska...Det är frågan.
Jag älskar mig själv!
Älskar du mig?

*Frisör fixad

*Sminkös fixad

*Gästlistan i stort sett klar

*Klänningen vald

Äntligen!!!!

...Är vardagsrummet helt omgjort! Har köpt in både soffa och fåtölj, men även hela billy bokhyllan är komplett:) Är så glad. Det blev klart igår efter att vi sprungit en hel del ut och in ur lägenheten. Massa folk som sprang runt i lägenheten. UT OCH IN! Sen var jag iväg och tittade på en klänning:) MYSIGT!
Allt var ok igår. Men det var lite stressigt kändes det som. Men nu är det lugnt.

Fullt ös eller vad?

Jaha, då var det fullt ös igen. Nu har man helt plötsligt gått och förlovat sig och till det hör ju att man får åka på turné för att dela med oss lite glädje. Jag och Eric var runt i hela göteborg och träffade massa folk och sen var vi även i väg till Skåne för att bli firad av släkt där också. Det var otroligt mysigt och jag kan bara säga att jag aldrig varit med om att det har varit så mysigt förut. Där satt jag med mormor och morfar och pratade bröllop. Alla tre tittade i bröllopstidningarna jag hade med mig ner för att se vilken klänning jag skulle kunna tänka mig ha på mig på självaste bröllopsdagen. Efter att ha varit hos morfar i ca ett dygn så åkte vi hem till Göteborg igen för att förbereda för våffelkalaset/förlovningskalaset som vi höll på söndagen. Fullt sjå, men otroligt kul det med.
Nu är både jag och Eric inne i en heminredningsfas och nu är det fullt sjå med att sälja möbler för att sen kunna köpa in det vi vill ha. Åh det ska bli så fint. Lilla jag får för första gången lägga ut lite pengar på möbler som jag kan klassa mina:) MINA EGNA MÖBLER. Det har jag aldrig haft. Eller. Jag hade ju en massa möbler hos mamma, men jag hade inte köpt dem. Det var inte jag som hade lagt någon insats på det, utan det var mamma. Så nu får jag äga mitt:) Hela vardagsrummet ska vara klart nu till helgen, vilket ska bli så fruktansvärt kul!!!! Sen är det bara att se vad man ska spara till, till nästa gång.