Jag ser ljuset i tunneln!

Efter två, tre veckor innehållande mycket information, gräl och långa dagar utan mat, så fick jag, E och K äntligen skickat iväg projektarbetet som vi har skrivit på. Dagen då vi skulle skicka in det var otroligt stressig och känslan av att aldrig bli klar fanns i mina tankar.
När vi hade fått iväg det efter 11 timmar av arbete var det som om något tungt släpptes. Det var så skönt. Kunde dock inte slappna av direkt efter, utan kände först av lättnaden när jag väl gick och lade mig, då jag somnade direkt.

Helgen skulle dock inte bli alltför avslappnande heller, då jag, Eric, mamma, Lisa och Lotta åkte till Krstd klockan 9 på
morgonen dagen därpå.
Trots att det var en stressig helg så kändes det ändå som om jag fick leva lite. Sov hos mormor och morfar, vilket var jättemysigt, som alltid. Tittade på när mormor och morfar satt i trädgården och rensade ogräs och donade. Det var mysigt det också. Kände sån harmoni.

Helgen var ju gjord för att gå upp i vikt. Skolveckan var inte riktigt gjord för att äta mat, utan den var bara stressig och matlusten var inte på topp. Men under helgen åt jag upp mig och det var trevligt.

Helgen var mysig, men lite stressig. Vi åkte till mormor och morfar på lördag förmiddag och åkte igen på söndageftermiddag.