Den här veckan har gått ovanligt långsamt med dess tankar och dess ovisshet. Och dessutom att hälsan inte har varit eller är på topp så har inte veckan gått fortare för det. Det är bara att inse att jag började med träningen för fort. Jag hann inte bli frisk innan jag började träna igen. Alla intryck och allt mögel och det kalla vädret...tja vad ska jag säga? Allt har varit kämpigt. Så nu sitter jag här ensam en lördagskväll när Eric är iväg och roar sig med sina vänner. Själv sitter jag här hemma och är sjuk. Ett huvud som inte slutar värka trots alla tabletter och en nsa som inte slutar göra uppror trots all medicin och en hals som inte slutar reta mig med sin hosta...illamåendet som bara inte vill försvinna. Hur kan allt bli så jobbigt helt plötsligt???
Ska nog ta det lite lugnt med träningen nu i alla fall tills jag återhämtar mig.
*caugh and out!*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar