Varför är alla hjärtans dag så jobbig att leva med? Är det för att man innerst inne vill att någon ska uppvakta en, men vet att man inte kommer att bli det? Är det så och i sådana fall är det därför man vill att andra ska vältra sig i ens egna elände? Är det därför man vill att andra ska förstå att ALLA F*CKING HJÄRTANS DAG bara är en kommersiell grej som går lös för att några ska tjäna så mycket pengar så att det kan simma i pengavalvet?
Röda rosor, mirandabjörnar, små söta kärleksmeddelanden, kärleksmiddagar, kärlekssamtal, bio....
Vissa får inte uppleva det...Ska man då känna sig utanför och ensam?????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar