Det är fascinerande hur man ibland kan känna att allting bara försvinner och att det å andra sidan ibland kan kännas som att allt kommer på en och samma gång. Just nu känns det som att jag börjar att förstå att jag faktiskt är gift. Idag när jag var ute med klasskompisarna fick jag ta emot en hel del gratulationer för bröllopet och det är jättekul att få höra hur glada de är för min skull och att de hoppas att vi får ett långt och lyckligt liv. Det är nästan först då som tankarna börjar koppla ihop med praktiken...Jag har gift mig...jag är gift...Grattis...alla pusselbitar bara faller på plats och å ena sidan så är det helt underbart och jag känner hur rätt jag har gjort i att gifta mig, men å andra sidan blir jag lite skraj då jag tänker på hur stort ansvar jag kommer att kunna bära inom en snar framtid. Det känns som att jag mer och mer kommer till en punkt som jag inte vet om jag kan hantera. JAG SKA KLARA DET TILLSAMMANS MED ERIC, men det bör vara ganska normalt att tankar om ansvar kan bli skrämmande.
Idag var alltså första gången jag var ute och drack utan Eric sen vi gifte oss. Det var riktigt trevligt må jag säga. En massa klasskompisar som jag inte har träffat på ca en vecka. Tack för ikväll... Måste gå och lägga mig nu....är lite dåsig:)
*kram*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar