Efter två, tre veckor innehållande mycket information, gräl och långa dagar utan mat, så fick jag, E och K äntligen skickat iväg projektarbetet som vi har skrivit på. Dagen då vi skulle skicka in det var otroligt stressig och känslan av att aldrig bli klar fanns i mina tankar.
När vi hade fått iväg det efter 11 timmar av arbete var det som om något tungt släpptes. Det var så skönt. Kunde dock inte slappna av direkt efter, utan kände först av lättnaden när jag väl gick och lade mig, då jag somnade direkt.
Helgen skulle dock inte bli alltför avslappnande heller, då jag, Eric, mamma, Lisa och Lotta åkte till Krstd klockan 9 på
morgonen dagen därpå.
Trots att det var 
en stressig helg så kändes det ändå som om jag fick leva lite. Sov hos mormor och morfar, vilket var jättemysigt, som alltid. Tittade på när mormor och morfar satt i trädgården och rensade ogräs och donade. Det var mysigt det också. Kände sån harmoni.
Helgen var ju gjord för att gå upp i vikt. Skolveckan var inte riktigt gjord för att äta mat, utan den var bara stressig och matlusten var inte på topp. Men under helgen åt jag upp mig och det var trevligt.
Helgen var mysig, men lite stressig. Vi åkte till mormor och morfar på lördag förmiddag och åkte igen på söndageftermiddag.
Ibland blir man bara så j*vla less på folk som försöker att tänka utan att TÄNKA!!!!
Först och främst. Vill man gifta sig för barnets skull eller för att man verkligen älskar partnern man ska gifta sig med? Om man inte älskar partnern man ska gifta sig med... VARFÖR I HELVETE SKA MAN DÅ GIFTA SIG FÖR? Och vem är det som bestämmer över en`???? Är det en själv eller är det någon annan? Varför kan man inte tänka innan man gör något? Varför kan man inte tänka innan man säger något? Varför får man inte bestämma över sig själv???
Varför låter vi oss styras? Varför blir vi påverkade av folk? J*vla skitvärld!!! Nu är det inget liv där man svävar på rosa moln.
Varför ska man betala 10000kr för ett bröllop som man inte ens är säker på att man vill ha??? Varför ska man gifta sig om man inte ens är säker på att den som man gifter sig med är den rätta? Varför ska man göra saker som man inte vill?
Varför är ungdomar så j*vla respektlösa? Varför lyssnar de inte? Varför tänker de inte? Varför är de så j*vla ansvarslösa? Varför beter de sig som de gör? Varför???? TÄNK TILL ännu en gång!!!
Ibland känns det som att folk bara tar en för givet. Jag ska vara den förstående personen som man kan komma till när man har ett problem eller två. Ibland känns det som att jag blir utnyttjad av alla. Att ingen vill mig väl, utan att alla bara ser mig när jag kan hjälpa till. VARFÖR ÄR JAG INTE MER VÄRD ÄN SÅ??? Är jag så j*vla värdelös? Hur kommer det sig att jag blir åsidosatt i alla situationer? Varför får inte jag komma till tals? Varför ska jag vara den där underbara människan som alltid tillgodoser alla? Varför ska jag vara den "gode fen"?
Jag lever bara en gång! Jag orkar inte att bli bossad omkring! Om ni tror att jag ska vara er till lags så kan ni bara dra åt helvete!
Jag orkar inte med oförståndighet. Jag vill ha folk som förstår mig. SOM FATTAR ATT JAG OCKSÅ ÄR EN MÄNNISKA! Varför behandlar folk mig som skit????
Dra åt helvete!!!!!!! För ni är inte värda ett skit! Ta åt er!
Jag vet inte vad jag ska skriva....
Det är bara att konstatera att skolan är ohälsosam, då man som student varken får luft eller motion. Vad gör det om studenten lär sig en massa och får en massa kunskap om han/hon ändå inte kan utnyttja det för att livet kortas ner då kroppen inte får tillräckligt med motion och frisk luft?
Idag har jag räknat ut att jag under en åtta-timmars period inte ens har gått mer än hälften av det jag gjorde när jag var på promenad med pojken under en timme. Det här är så otroligt fascinerande.
Under en timmes promenad gick jag alltså drygt 7000 steg, medan jag idag bara tog knappa 3000 steg. HUr kan det vara möjligt?????!
Nej nu ska jag hem och samla på mig en hel del kalorier som jag inte kommer att kunna bli av med idag. Men men...
*kram*
Visste inte att jag kunde sakna kören så mycket. Jag har gått och nynnat på en massa låtar som vi tidigare har sjungit. Känner att jag inte har fått använda min röst tillräckligt mycket. Minns de kvällar jag åkte hem och inte kunde prata eller tänka för att det varit så ansträngande med att använda både röst och hjärna till att få ett musikstycke att låta bra. Jag saknar den känslan. Det var jobbigt då, men samtidigt var det kul då jag kände att vi i kören verkligen fick fram något bra.
K älskar mig mer än någon annan här på Jorden. Han tar mig på allvar och vill att jag ska stanna hos honom. Han är mig jämt trogen och vill mig väl. Hanfår mig att må bra. Han uppskattar min skönhet och tar vara på den. Han beundrar mig. Det är underbart att det finns de som värdesätter min skönhet och beundrar mig. Det känns otroligt bra!
Han tycker att jag är vacker!Han vill ha mig!
Han vill titta på mig!Han BEUNDRAR MIG!
Han älskar mig!
....Kameran är min bästa vän! Älskar dig också!
I'm sitting in my balcony waiting for my fiancé to come home. The sun is about to go down over the horizon (well, I don't see the horizon 'cause I've got too many roofs in my sight). The air that I breathe is fresh and Marie Lindeberg is singing through my speakers. I'm in harmony! For once I don't think about all the things that are going to happen tomorrow. Marie Lindeberg is singing: "I don't care....". I really don't care. I'm just enjoying this evening after 15 minutes of running round the block.
Thinking about my cousin K and her Boot Boot! They seem so happy. I talked to her this morning and she told me that she and her husband, Boot boot, had been to the Disney Land of HongKong. Everytime I talk to them they seem to have really fun! I know that love is there! That couple prooves that love really excist! I really love talking to her, 'cause she always tells me the good and happy stuff. They seem like having a wonderful life together. They have been together for an eternity! Tooo cool!
Efter två, tre veckor innehållande mycket information, gräl och långa dagar utan mat, så fick jag, E och K äntligen skickat iväg projektarbetet som vi har skrivit på. Dagen då vi skulle skicka in det var otroligt stressig och känslan av att aldrig bli klar fanns i mina tankar.
en stressig helg så kändes det ändå som om jag fick leva lite. Sov hos mormor och morfar, vilket var jättemysigt, som alltid. Tittade på när mormor och morfar satt i trädgården och rensade ogräs och donade. Det var mysigt det också. Kände sån harmoni.
