Hur kan man frukta döden så mycke?
Ändå tar man inte tillvara på livets smycke.
Att försöka tänka sig in i hur det är att vänta på döden,
undrar just vad man känner i den nöden.
Att man dessutom håller tyst om det är för mig en fullständig gåta,
men kära kära du...du får mig att gråta.
Tankarna far runt i skallen på mig...
Hur kunde det här hända en tjej som dig????
Jag förstår ingenting av det här,
jag önskar dig allt gott var du än är!
För någon månad sen fick jag en möjlighet att göra "fuck cancer"-armband, men kände inte riktigt att jag hade någon koppling till det...inte visste jag att det fanns så nära inpå mig.
Till dig och din familj!!!! Jag beklagar verkligen sorgen!!!! Och kära lilla du... (i mina ögon är du fortfarande såååå liten)...vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar