Våren:)

Våren är trots all allergi och förkylningsepedemi ett gott uppvaknande av alla som legat i ide,
nu är det liksom dags att ta fram verktygen till sommarens underbara smyckesmide:)
Solen är framme en hel del av vår vakna tid,
och det är nu som solbrännan börjar ta vid:)
Bada, sola och äntligen få njuta,
det är dags att välkomna den fina tiden genom att glatt tjuta:)
Våren du är hjärtligt välkommen hit,
solen har gjort mig otroligt OVIT:P (nödrim)

Underbara Love

Vackra kära Love och underbara sol,
var det så här underbart i fjol?
Det tror jag knappast att det va,
för du är allt jag vill ha!!!
Att få springa efter dig är så himla kul,
det verkar som att det är eld på dina hjul:)
Att du cyklade 6,7 km är jag mäkta stolt över,
du fick mig att springa och det är precis vad jag behöver.

Vårrensning

Nu ska jag mig i stolen sätta,
för att se om frisören något kan underätta.
Jag har inte klippt mig på ett tag,
nu får jag se om jag blir glad över mitt nya jag.
Tränat har jag också gjort
så nu blir allting fint och smort:)
Njuta i solen ska jag göra idag,
för solen är otroligt stark...inte svag.
Kram

Puh

Beach 2014 is on,
left the problems behind and they're gone.
My third gym is on a trial,
Everytime I really have to run at least a mile.
That aint going to be hard for me,
three months and you'll see!

Min underbara Love har varit hos mig två helger i rad:) Görmysigt! Äntligen börjar vi komma in i rutiner och det känns som att vi håller på att finna varandra igen! Min underbara flicka!!!
Ses snart!

Jag förstår inte hur livet kan vara så orättvist

Nu ligger jag här och får verkligen inte till någon lugn och ro,
natten är här och gissa om tankarna i min hjärna får gro.
Jag försöker tänka på glada ting och saker som får mig att må bra,
men hela tiden är tankarna om att denna unga tjej livet i behåll borde ha....
Hur kan det vara så orättvist??? Varför drabbas vissa av detta onda ting???
Hade jag kunnat, så hade jag skrikit åt dem...SPRING!
Jag förstår ingenting av det här och är så otroligt ledsen för dig och din familjs skull...
jag vet inte ens vad jag ska skriva, då hjärnan nästan kokar över för att den är full...

Jag kände dig inte ens så väl, men du fanns där, du borde finnas där,
vilket gör allt så bisarrt att du nu inte finns här.

Jag antar att mina tankar om hur mitt liv har varit det senaste har varit inlåsta en bra tid
och att nu när du helt plötsligt är borta får mig att bara ställa mig bredvid...
att ställa mig nästintill mig själv för att få distans,
jag hoppas verkligen att du drömde om något paradis någonstans.
Jag hoppas och tror att du har det bra nu,

jag och omvärlden tänker på dig kära du.

Vila i frid vackra du!!!

Döden får mig att tänka

Hur kan man frukta döden så mycke?
Ändå tar man inte tillvara på livets smycke.
Att försöka tänka sig in i hur det är att vänta på döden,
undrar just vad man känner i den nöden.
Att man dessutom håller tyst om det är för mig en fullständig gåta,
men kära kära du...du får mig att gråta.
Tankarna far runt i skallen på mig...
Hur kunde det här hända en tjej som dig????
Jag förstår ingenting av det här,
jag önskar dig allt gott var du än är!

För någon månad sen fick jag en möjlighet att göra "fuck cancer"-armband, men kände inte riktigt att jag hade någon koppling till det...inte visste jag att det fanns så nära inpå mig.

Till dig och din familj!!!! Jag beklagar verkligen sorgen!!!! Och kära lilla du... (i mina ögon är du fortfarande såååå liten)...vila i frid!