"Det kommer att ordna sig" har jag fått höra nästan varje dag sedan jag vaknade upp och kände att jag inte orkade mer. Det är konstigt hur livet kan ändras så. I det här mörkret är det svårt att se de ljusa dagarna, men ibland dyker de upp och ger mig tron att det en dag kommer att ordna sig. Men lika fort som ljuset dök upp försvann ljuset igen och med ens är jag där i mörkret igen och inser hur hopplöst det känns inombords. Tankarna på Kaj Pollack ger mig inte längre det självförtroende som jag en dag hade som en självklarhet. Vad ska jag ta mig till? Jag blir överrumplad av mina negativa tankar och jag vet inte var jag ska ta vägen. Det känns som att jag har kommit till en återvändsgränd. "Här vill jag inte vara, ta mig härifrån, ge mig kraft till att vilja!".
De ljusa dagarna är få och kan räknas på en hands fingrar.
Nyår 2008/2009 hos kusin Eva och kusinsvåger Jonas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar