Det här inlägget är ägnat till dig älskling. Bara så att du vet... Jag älskar dig.
Ett år fullt med mycket glädje, men även mycket sorg. Mycket skratt, men även mycket tårar och brustna hjärtan. Vem har sagt att kärleken är ljuvlig? Visst har den vissa trevliga stunder, men den har även sina dåliga sidor. Det vet nog de flesta som ingår i ett förhållande. Det har inte alltid varit lätt och i de svåraste stunderna kan man ha känt sig ensam och grå. Nu längtar jag tillbaks till det harmoniska vi hade. Jag saknar oss. Det var så längesen jag kunde visa min sårbarhet. Jag har mer och mer blivit kall och känner att jag inte visar min sårbarhet något mer. Jag känner att jag har blivit en känslokall, olycklig liten sak och jag vet att jag inte har givit dig någon lugn och ro heller. Det känns som att vi har tappat varandra bland allt tumult. Jag bara väntar på den dagen då vi kan titta på varandra och säga att vi är ledsna för allt olyckligt och att vi börjar om på nytt. Jag bara väntar på att livet för oss ska vända. Att vi en dag ger oss till varandra och förlåter varandra för det var och en har gjort. Jag gråter inombords och längtar efter oss. Titta på oss..---> Vi ser lyckliga och underbart förälskade ut. Hur är det nu? Var försvann gnistan? När försvann den? Hur försvann den? VARFÖR försvann den? Varför dog vi? Varför varför varför? Usch vad jag blev blödig... Jag hoppas att det inte blev för blödigt. Jag ville bara yttra att älskar dig älskling. Och för att inte överdriva det... Jag vill allt det där du vet.
Jag saknar dig och vill att det ska vara harmoniskt bra mellan oss. Jag vill att det ska vara som i början av vårt förhållande. Den passionerade och underbara kärleken som jag var så förtjust i. Kommunikationen och allt som fanns då. Jag älskar dig!