Åkte till Malung över en helg med min älskling för att få lite miljöombyte. Kände mig instängd hemma, mådde dåligt rent ut sagt. Det var riktigt skönt att komma bort. Hade verkligen velat vara borta längre.
När vi kom hem vid 24 frågade mamma och Eivind om jag ville med ut till en av alla öarna ute i skärgården under några dagar. Jag sa ja direkt, utan att tänka mig för. Jag ville verkligen komma bort från det här kaoset och min instängdhet så mycket att jag inte tänkte på att jag skulle vara borta från älsklingen i några dagar. När mamma och Eivind hade lämnat av oss kände jag hur ledsen jag blev. Skulle jag verkligen åka? Klarar Eric sig själv? Kommer han att sakna mig? Vill han att jag åker? Vill jag åka?
Somnade vid 3 tiden den natten och med ens var det morgon. Erics väckarklocka väckte oss båda. Nu var det snart dags att säga hej då. För första gången rullade mina tårar ner för mina kinder då jag skulle åka utan älsklingen. Skulle ju vara iväg från måndag till onsdag. Nu var det dags. Dags att säga hej då för några dagar. Kramade om Eric och började gråta jättemycket.
Klockan 12 kom mamma och Eivind och hämtade mig. Jag skulle verkligen åka. Ögonen var svullna. Bilen drog iväg och ett tag senare kom vi till ToFTA stall. Jag kände till och med igen mig. Där for jojos hus förbi. Eivind berättade att han hade bott där. VILKET SAMMANTRÄFFANDE! Coolt. Väl borta vid båthamnen fick vi sitta och vänta i ca en halvtimme på Bent och Lise-Lotte som skulle köra över oss till Stensholmen med båt. SOL VIND OCH VATTEN, det må jag säga. Tält och mat. Härligt. Det enda som inte var toppen var att det inte fanns några toaletter. Suck. Annars var det ju helt otroligt skönt. Svensk sommar i sitt angenäma namn. Vita byxor, vit tröja, viita skor, vit jacka. Vitt lika med sommar.







-Copyright Danzén 2008-