Som barn på nytt

Tårtkalas en fredagkväll då alla borde vara ute och "parta" gärnet. Istället kommer folket till mig och Eric för att se när jag ännu en gång blir till barnet jag alltid velat vara och som jag längtar till var dag under årets gång: MIN DAG. Dagen som bara är tillägnad mig. Dagen då jag får all uppmärksamhet och inte minst då jag får öppna åtminstone ett paket. Det är något jag ser fram emot och något jag egentligen mest av allt fruktar. Tänk om dagen inte blir som den jag vill ska bli. Tänk om dagen förstörs av något annat. Tänk om dagen inte blir min. Igår var det egentligen inte min dag, men i och med att jag fyller på en vardag så fick vi sätta in ett litet kalas så att jag kunde gotta mig i all uppmärksamhet och presenter och tårta. Något jag först trodde skulle bli fiasko, blev till en lyckad kväll med folk jag håller av väldigt mycket. Folk som jag vill ska ingå i mitt liv. Tårtkalas blev i slutänden ett födelsedagskalas som jag inte hade väntat mig.

Konfunderad som jag var fick jag i varje fall ta emot folket. Var rädd för att jag skulle bli besviken och ångra att jag faktiskt tog mig i kragen och bjöd hit lite folk. När det började droppa in mer och mer folk började jag att kunna slappna av lite. Tårtorna jag hade gjort blev nästan uppätna och det förvånade mig. Jag hade aldrig gjort något större tårtverk för så mycket folk förut, så positivt överraskad blev jag då mycket av bakverken försvann (inte i soppåsen). Efter att ha tagit en sked av min goda tårta började den roliga och helt otroliga presentöppningen. Ett äventyr måste jag säga. Vissa i min släkt brås väldigt mycket på min framtida släkt då det gäller att slå in presenter så de får väl bli släkt någon gång då. Det är sjukt hur man kan älska tejp så mycket som vissa i mina två (en av de är framtida) släkter. Usch vad de slösar på tid och och mitt tålamod...*skratt* TEJP... Helt omöjligt att öppna presenterna ju. Det blir ju bara en ansträngande och jobbig presentöppning och ingen njutning i det hela. Det är jobbigt. Lär er att slå in paket! Där satt jag helt dyblöt av allt ansträngande jobb. Men jaja roligt var det ju. Jag har nog aldrig haft så mycket arbete för något som inte fanns i kartongen. Lotta. Du har något att se fram emot. Men vänta dig inte något nu den främsta tiden, utan, när du minst anar det så ska du se. TEJP är allt jag har att säga.
Tack alla för att ni kom och uppmärksammade mig. Jag har känt mig lite nere det senaste så ni lyste upp den mörka stigen jag gick på. Jag blev varm( inte bara bokstavligt talat) och rörd över att ni ville dela er glädje med mig den här kvällen. Och det här kommer jag att leva på tills nästa gång det blir ljust på min stig igen. Ni får mig att leva igen! Tack ska ni ha.




Om ni undrar varför det inte är några bilder på er så beror det på att jag inte vet vem jag får lägga ut på och vilka jag får lägga ut på och då är det lättast att utelämna alla. Det är inte enbart för att jag är självcentrerad*ler*.

Min framtid

Det här kan vara min och Erics framtid:)

From zero to hero

Det var det här vi hade väntat på när vi efter att ha lagt på telefonen efter danssamtalet. Vi bara väntade på att komma till dansträningen och flyttas upp steg efter steg. Tyvärr var det la ingen som tog oss på allvar första gången, men nu ska de få se på rykande danspartners. Vi har gått nybörjarkursen två gånger nu, men den blir bortplockad. Fortsättning nummer 1 here we come och även tävlingsträning. Känns bra! Nu kommer all jobbig träning på köpet. Men då får jag lite utmaning i alla fall, vilket jag har väntat på ett tag nu. Nu ska de få se mig utvecklas! Nu ska jag ge gärnet.

Någon gång måste vara den första

Efter sju års väntan kommer en syster till världen, den syster som jag längtat efter för att kunna göra roliga saker med och för att kunna prata med. Under tio till elva år har varken jag och min syster någon kontakt. "HON ÄR FÖR LITEN OCH ÄR STÖRANDE!". Det är först när jag flyttar hemifrån som min lilla "brat" :) till syster blir mig när. Vi blir mer och mer tighta och pratar mer och mer. Vi gör inte så mycket grejor tillsammans då jag är mer tillgänglig för världen än för min kära lillasyster.
En dag händer det! Vi börjar att bli ännu mer tighta, jag och min syster, så tighta som jag en gång i tiden hade föreställt mig.
Några år senare har även syrran en pojk, en pojk som man faktiskt kan driva med:) JIPPIE! Det är just det här jag har väntat på.
Igår hände det. Vi gick på double-dejt för första gången... PÅ IKEA!!! Ta aldrig med er småsyskon och deras partner på IKEA! DE FLAMSAR NÅGOT SÅ FRUKTANSVÄRT! BARN!
Men jaja. Någon gång måste vara den första och någon gång måste vara den sista eller hur? Kul var det i alla fall, tills småbarnen var "OUT-OF-HAND-FLAMSIGA".
Vi får la se när vi ska till IKEA igen!

Alors...

Alors, comme je viens de commencer à écrire dans ce blog je n'ai pas écrit beaucoup, alors je voulais bien recouvrir tout ce que je n'ai pas écrit. Et je peux bien l'ecrire en Francais, car j'ai besoin de retrouver ma chèrie comme langue. Je vous avez raconté de mes petits nuages roses. Bon. Je crois que vous iriez pouvoir comprendre de quoi je parle un jour. C'est très interessant de juste parler plein de "crap", mais en fait il y a une histoire en arrière de tout ce que je raconte. Alors, ne perdez pas vous espoirs. Vous allez savoir le secret de toutes mes conneries!!!

Ne vous inquiètez pas. Vous n'avez pas besoin de savoir ce qu'il y a dans ce text. Vous en saurez dans l'avenir!

En sambos tankar

Och så ber hon sedan mig att skriva ner några tankar om hur en sambo tänker och funderar. Kanske menade hon nu något som jag bara-skulle-förstå att jag skall skriva, för så kan det ju vara när man lever tillsammans. Att man förväntar sig svar på sina oställda frågor bara genom att titta/flörta/blänga på varandra. Och visst är det väl så ibland, här hemma, men oftast så tycker iallafall jag att vi har förmågan att kunna prata med varandra. Jag får nog säga att jag tycker vi har det bra, och hade det inte varit bra så hade jag nog tvekat i vårt förhållande innan jag gav henne en nyckel till lägenheten. Denna flickan är verkligen kanon, så henne tänker jag behålla. Hoppas hon tänker behålla mig! ;-)

Som lite notis tänker jag nämna att Sanna valde bilden och jag har inget med valet att göra. Jag erkänner att jag var på den frisörsalongen i Turkiet, men hon kunde väl valt en annan bild?!

Det fina med att vara två

Det fina med att ingå i en relation är att man alltid kan bli tröstad och att man fatkiskt har någon att prata med. Det jobbiga med att ingå i en relation är att man alltid har något att bråka om.

Lilla jag

Välkomna till min lilla rosa värld. En värld där jag oftast eller alltid flyger på små rosa moln och drömmer mig bort till världar jag egentligen borde vara om jag inte hade varit så förälskad i mina små rosa moln i min rosa lilla värld. I min rosa värld kan jag göra presis som jag vill, säga vad jag vill och tänka som jag vill. Varför finns det då en värld där allt är grått och trist där man inte kan vara sig själv? Varför ska man alltid anpassa sig till andra, när man i en rosa värld kan vara precis som man vill vara?